Anders Olsson2 kopiera(740)

Från sängbunden till Paralympicsvinnare

Ledaren Ett antal olyckliga omständigheter i vården gjorde simmaren Anders Olsson rullstolsbunden. Han förblev sängliggande och morfin- beroende i sju års tid tills vändningen kom. I dag är Anders flerfaldig Paralympics-medaljör och världsmästare i handikappsimning. Här berättar han sin historia.

monopaul

Pål Johansson

1995 och 1997 råkade jag ut för en rad olyckliga omständigheter i vården som skulle komma att påverka hela min tillvaro och ledde till att jag blev förlamad från midjan och nedåt och dessutom halvera min lungkapacitet.

Min huvudsakliga behandling bestod av morfintabletter och mediciner. Det dröjde inte länge förrän jag utvecklade ett morfinberoende som blev min följeslagare i sju års tid innan jag lyckades vända situationen på egen hand. Jag förblev sängliggande i sju års tid och förlorade mycket av min livslust.

Jag bollades ständigt mellan olika läkare som valde den enklaste utvägen och skrev ut morfintabletter på löpande band. Det skulle dröja till 2002 innan jag träffade en läkare som verkligen såg mig och engagerade sig i min långsiktiga hälsa.

Samma år presenterade en vän en ordentlig utmaning. Han föreslog att vi skulle utmana varandra genom att delta i det årliga Vansbrosimmet. Först tänkte jag att det var omöjligt, hur skulle jag, som inte ens kunde borsta klä på mig eller borsta tänderna själv kunna ställa upp i en av Sveriges tuffaste simtävlingar? Läkarna avrådde mig och varnade mig för att jag helt enkelt var i ett för dåligt skick för att kunna tillgodogöra mig någon form av rehabiliteringsträning. Jag vägrade lyssna på dem, läkarnas motstånd gjorde mig bara ännu mer taggad att anta utmaningen och ta mig igenom Vansbrosimmet.

Det visade sig att Vansbrosimmet var en knuff i rätt riktning. Ett år senare hade jag ökat min dagliga träningsdos från tjugo minuter till fem timmar. Jag upptäckte snabbt att de endorfiner som producerades i min kropp hade en minst lika god smärtstillande effekt som morfin.

Sedan dess har jag kämpat hårt. Simningen hjälpte mig att bemästra mina smärtor och jag har skördat många framgångar ibland annat Paralympics. En av mina starkaste drivkrafter under min simmarkarriär har varit att motbevisa alla de läkare som inte trott på min förmåga till rehabilitering och aldrig trott att jag skulle kunna skörda framgångar som simmare på elitnivå.

 

De endorfiner som producerades i min kropp hade en minst lika god smärtstillande effekt som morfin.

 

Jag är guldmedaljör i Paralympics 2004 och 2008 och världsmästare i handikappsimning. Jag har förbättrat mina världsrekord 59 gånger och just nu innehar jag nio aktuella världsrekord. Utöver simningen satsar jag även på triathlon. Att ständigt leta nya utmaningar driver mig framåt som idrottsman och människa. För mig är mina två dagliga träningspass ett måste för att hålla smärtorna i schack och kroppen och sinnet i trim.

I dag delar jag med mig av mina erfarenheter genom att föreläsa för sjukvårdspersonal. Det känns viktigt att få berätta min historia om konsekvenserna av felaktiga beslut i vården, men också att berätta hur jag, med hjälp av mina egna inneboende resurser, lyckades vända min situation, trots att läkarna direkt dömde ut min satsning.

Det känns viktigt att bidra till en ökad patientsäkerhet och förebygga att andra råkar ut för en felaktig vård.

Mitt råd till andra patienter är att våga ifrågasätta läkaren, våga begära den vård du förtjänar och att söka dig till en annan läkare om du inte känner förtroende för den läkare du mött.

Tidigare litade jag blint på läkarens omdöme och expertis, i dag ger jag mig inte förrän jag hittar en läkare jag verkligen känner förtroende för, en läkare som kan sin sak och dessutom visar prov på ett genuint engagemang som sträcker sig betydligt längre än att enbart skriva ut smärtstillande tabletter till en patient i behov av långsiktig rehabilitering.