186344387 (kopia)

Thinkstock (featured image)

Visionen av en vård som inte gör ont värre

Krönikan Idén om patientsäkerhet föregriper vår moderna diskurs med minst ett par tusen år. Redan den hippokratiska läkareden innehåller en tankeväckande passus om att avstå från sådant som kan skada eller kränka en patient.

monopaul

Pål Johansson

I dagens kontext med många olika professioner engagerade i vården, ett mer flytande gränssnitt mellan sluten- och öppenvård, samt stöd och omsorgsgivare ute i samhället som kompletterar och avlöser vårdinsatser är det inte alltid lätt att ta ansvar för ”sin” bit av en människas vårdmosaik. Förlopp riskerar att läsas av ögonblicksbild för ögonblicksbild från vitt skilda perspektiv och den det berör – patienten själv – har inte alltid möjlighet att reflektera och återkoppla till rätt instans.

Hur ser då ett optimalt patientsäkerhetsarbete ut och hur bör man definiera begreppet? Viss ledning står här som tur är att finna hos Socialstyrelsen och Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO).

I grundläggande avseende, menar Socialstyrelsen, kan patientsäkerhet faktiskt ses som det kanske viktigaste kvalitetsområdet i hälso- och sjukvården. Bristande patientsäkerhet orsakar vårdskador, vilka medför såväl mänskligt lidande som betydande kostnader för samhället. Hög patientsäkerhet är då inte bara ett grundläggande krav enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL)– avgränsat av Patientsäkerhetslagens definitioner – utan även en viktig förutsättning för att kunna upprätthålla allmänhetens förtroende för hälso- och sjukvården.

I formell mening ger Patientsäkerhetslagen följande nyckeldefinitioner.

  • Patientsäkerhet = Skydd mot vårdskada.
  • Vårdskada = lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården.

Med vårdskada avses, enligt Patientsäkerhetslagen, alltså endast sådana skador som hade kunnat undvikas. Här finns ett problem. Även om källor finns – som belyser i vilken utsträckning patienter drabbas av skador och komplikationer i vården – framgår det inte alltid av dessa hur stor andel av de faktiska skadorna som hade kunnat undvikas. I Socialstyrelsens rapport, Vårdskador inom somatisk slutenvård från 2008, bedömdes att 70 procent av alla under vårdtid uppkomna skador och komplikationer var undvikbara. Att kartlägga patientsäkerheten i olika delar av vården och att över tid följa utvecklingen är alltså inte lätt. För att kunna göra det behöver man indikatorer som belyser flera aspekter av patientsäkerheten i olika typer av bedriven vård.

Socialstyrelsens ambition har visserligen varit att även redovisa indikatorer som speglar patienternas och de närståendes perspektiv på patientsäkerhet och vårdskador. Men, här saknas till stora delar nationella datakällor varför flertalet av de tillgängliga indikatorerna primärt belyser patientsäkerhet ur vårdgivarnas och professionens perspektiv. Konsekvenserna av denna sorts slagskugga kan man ju fundera lite över. Varför lever till exempel människor med diagnosen schizofreni 15 till 20 år kortare liv än andra i Sverige då diagnosen i sig inte refererar till ett livshotande tillstånd?